Arne Hartung

Vi hadde en kuul tur til Thailand sammen i 1994. Føles som det var i fjor. Du var full av liv og smågal på en morsom måte. Jeg håpet vi skulle møtes igjen, men det skjedde aldri. Siste gang var en samtale på messenger når du fiksa et hus oppu Finnmark. Kjipt jeg fikk vite det så sent at du reiste over på den andre sia. Vi kommer etter, en gang. Hvil ifred kompis... og du, hvis du kan manipulere molekyler fra di sie, stikk innom Hamar og plukk ut kulene med tallene mine... Sees på den andre siden..

Ett är min vän , saknaden har kommit med jämna mellanrum . Inga samtal om livet , världs konflikter , Mercedes bilar , 15.55 cocktail . Absolut inget . Men i mitt huvud , har vi det trevligt 👍 och otroligt nog så får jag sista ordet var gång 😉 PS : ha det nu bara bäst där uppe , vet att du har ett vakande öga över dina nära och kära .

Kjære, kjære Arne, Det er helt uvirkelig og ubegripelig for oss alle at du har forlatt denne verden og oss. Her, som du trivdes så godt - sammen med din kjære Margrethe som du elsket over alt. Historien dere deler er fantastisk. Du var mannen i hennes liv og det vil du alltid være. Du og Margrethe var som skapt for hverandre. Dere var så like og gjorde alt sammen. Kjøreturer på kryss og tvers i Norge, der dere fisket og koste dere stort. Fantastiske kjøreturer rundt om i Europa gjennom mange land. Alltid sammen. Om du hadde kunnet, ville du blitt i dette livet. Vært sammen med din kjære Margrethe og alle oss andre. Du ville aldri latt oss bli igjen alene, men vært der og beskyttet oss. Sånn var du. Livet ditt tok mange vendinger og du hadde grufulle og skuffende opplevelser tidlig i ditt liv. Men du var sterk og lot ikke dette prege deg i større grad. Alltid munter og glad, i godt humør og med et stort pågangsmot. Om vi trengte hjelp var det ikke nødvendig å spørre. Du stilte alltid opp og ville hjelpe. Du var flink med hendene og lagde mange fine ting. Du var stolt over alt du fikk til. Det er minner vi skal ta godt vare på. Du har vært som en dyrebar og høyt verdsatt bror for meg, og svigersønn for dem du kalte «mamma» og «pappa», Elen Kirsten og Alf. Det var alltid koselig å høre deg kalle dem det. Hver julaften, så lenge jeg kan huske, var det du som stolt stekte ribba og lagde middagen for familien vår. Hvem skal lage den nå og hvordan vil julen heretter bli Du var så glad i dyrene deres - spesielt den første hunden, lille Fatalis. Det var gjensidig kjærlighet til «papa Gringo», som du selv kalte deg. Vi ser sorgen i øynene hennes for også hun savner deg og venter på at du skal komme hjem. Hun kommer til å vente på deg til sin siste dag for denne gang kommer du ikke tilbake. Vi er evig takknemlig for alt du har gjort og at du var her for oss alle. Vi håper du nå er på et vakkert sted og venter der til vi alle en dag kommer etter. Du vil alltid være i våre hjerter og er dypt savnet. Hvil i fred, kjære Arne. Siste hilsen, Mari-Ann og Marcus Elen Kirsten og Alf

Vän , Kompis , ja nästan bror ️ Förstår ingenting , Vad hände .. vi ska ha det fint i vinter , Du, jag , våra kära . Allt var noga , tja något så där noga planerat .. Bara fattades några små detaljer på vägen . Som en liten Geländewagen som rese vän för dig och Margrethe... Har nu gått runt här nere i parkerna å saknar så det är rent utsagt löjligt våra samtal , saknar ditt skratt saknar din optimist , ja får väll säga att jag saknar dig för jävligt . Men jag vet också att nu där du är så åker du den fetaste bilen , Du har 15,55 cocktail varje dag . Å jag vet att du vakar över din största kärlek 💔 Margrethe.. Nä för att avsluta detta så säger jag inte vila i frid .... jag säger , spela musik så även jag hör den , så ska vi senare ta en 15,55 cocktail , vi hörs broder , vän , kompis love, Peter

Hvil i fred